Vad vet vi om pandemier? Intervju med Ilkka Julkunen, professor i virologi vid Åbo universitet

Hur uppstår och förebyggs pandemier och vad har vi lärt oss om coronaviruspandemin?

En pandemi är en global epidemi som bryter ut plötsligt. Pandemier härstammar från någon mikrob i djurriket – i allmänhet ett virus – som sprids till en människa till följd av närkontakt med djur.

– Ett nytt virus som kan föröka sig sprids i allmänhet mellan människor via de övre andningsvägarna för att befolkningen saknar immunitet mot viruset. Viruset sprids effektivare, om även symptomfria människor kan sprida det. Man kan bli smittad av ett virus redan några dagar innan symptomen börjar, berättar Ilkka Julkunen, professor i virologi vid Åbo universitet.

Incidensen är ett viktigt nyckeltal

– Incidensen som anger ett virus spridningspotential är som lägst under ett, och då avtar spridningen. Om incidensen är 1 smittar en människa en annan människa i genomsnitt, och om den är 2 smittas två andra människor, säger Julkunen.

Incidensen för Covid 19-viruset var ursprungligen 2–2,5. Den brittiska variantens incidens har uppskattats vara 0,5 enheter högre.

Från spanska sjukan till coronaviruspandemin

Under de senaste 100 åren har det förekommit influensapandemier med ca 10–30 års intervaller.

År 1918 spreds en svår influensa, som härstammade från fåglar, ute i världen och som kallades spanska sjukan. År 1957 spreds den asiatiska influensan ute i världen, 1968 insjuknade människor i hongkonginfluensan och 1977 i ryska influensan. År 2009 orsakade svininfluensan, som uppenbarligen härstammade från svin, oro.

– SARS-coronaviruset som sannolikt härstammade från fladdermöss spreds ute i världen 2002. Dödligheten i SARS var ca 10 procent, men SARS uppfyllde inte kriterierna för en pandemi, eftersom sjukdomen inte smittade via symptomfria personer och var därför lättare att bekämpa.

MERS-coronaviruset, som spred sig till människor via dromedarer, upptäcktes för första gången 2012 på Arabiska halvön. Nya fall av MERS förekommer ännu i dag.

– Covid 19-coronaviruspandemin startade sannolikt i Kina. Sjukdomen härstammar från fladdermöss och spred sig till människor eventuellt via bältor eller andra värddjur. Befolkningen saknade immunitet mot det helt nya coronaviruset som sprids via de övre andningsvägarna vid närkontakt innan symptomen framträder. Spridningen främjades av att en del infekterade var symptomfria, förklarar Julkunen.

Framtida pandemier

– Den nästa pandemin kommer sannolikt att härstamma från fåglar, fladdermöss eller smågnagare. I något skede uppstår en pandemi orsakad av influensavirus A, men ett helt nytt virus kan också göra det. Viruset sprids inte nödvändigtvis som droppsmitta, eftersom det kan vara fråga om en tarminfektion på samma sätt som till exempel den som noroviruset orsakar.

Om ett virus lätt orsakar smitta, sker spridningen lättare via andningsvägarna, trots att människor inte har direkt kontakt med varandra. Om incidensen är hög och viruset sprids via luftvägarna, såsom mässling, är det så gott som omöjligt att stoppa en pandemi.

Pandemier kan förebyggas

– Det viktigaste är att ha ett internationellt uppföljningssystem, som identifierar alla nya influensa- och coronavirus och även andra smittalstrare. WHO förutsätter att alla länder rapporterar om hotfulla epidemier inom 24 timmar efter att de identifierats. Det tidiga larmsystemet används bland annat i samband med observationer av ebola, gula febern, kolera och andra särskilt farliga mikrobinfektioner, berättar Julkunen.

– Det gäller också att fortlöpande satsa på administrationen och utvecklingen av laboratoriediagnostik, och laboratoriekompetensen bör vidareutvecklas.

Vad har vi lärt oss av coronaviruset?

Vi har lärt oss att pandemier kan vara överraskande men att vi också kan skydda oss mot dem. Smittfall kan undvikas genom att minska kontakterna, använda munskydd samt iaktta säkerhetsavstånd och en omsorgsfull host- och handhygien.

– Samhället bör sköta bekämpningen av pandemier samt kommunikationen och diagnostiken professionellt och garantera de grundläggande funktionerna. Beredskapen bör ha tillräckliga resurser. Ett smidigt och transparent samarbete mellan myndigheterna är också mycket viktigt, påpekar Julkunen.

Vaccinationer och befolkningens immunitetsskydd

Om ett nytt virus dyker upp, saknar befolkningen immunitetsskydd (så kallad flockimmunitet) mot det. Man kan bli immun antingen genom att få sjukdomen eller låta vaccinera sig. Eftersom det vore oetiskt att låta sjukdomen gå genom befolkningen, gäller det att bekämpa den effektivt.

– Vaccinationer ökar befolkningens immunitetsskydd. Det har uppskattats att ett immunitetsskydd på 70–80 procent sannolikt är tillräckligt för att få slut på coronavirusepidemin, eftersom det då inte längre finns tillräckligt många personer som är exponerade för viruset för att upprätthålla dess cirkulation bland befolkningen. I Finland kan ett sådant läge eventuellt uppnås till hösten, om tillgången till vacciner är tillräcklig och befolkningens positiva inställning till vaccin förblir hög, säger Julkunen.

– Vacciner har utvecklats i en mycket snabb takt, och vi har haft tur, eftersom det immunskydd som alla de vacciner som EU skaffat ger, ser lovande ut. Nog fixar vi coronaviruspandemin ännu!

Text: Leena Koskenlaakso